Två timmar för sju hål

Färdigspelat för mig på den här ön är det nu. Jag gick ut med tre damer kl 10, men bröt efter sju hål. Meningslöst. Solen skiner visserligen, men här blåser säkert 15 sekundmeter och när man dessutom får leta bollar hela tiden så är det mördande tråkigt. Så jag tackade för mig efter sjunde hålet. Då hade vi varit ute i två timmar. Sju hål på en kort bana ska absolut inte ta två timmar. Jag får spader när det blåser från alla håll och av att leta bollar så nä tack – någon energi på ytterligare elva hål hade jag inte lust att lägga.

En kompis skrev till mig att hon inte blev klok på om jag tycker det jag varit med om den här veckan är bra eller dåligt. Svaret är väl att det varit blandad kompott. Naturen är alldeles otrolig. Här är så vackert och ön har en så spännande natur, men golfbanan har jag inte tyckt om.

  • Det är alldeles för backigt
  • Varenda hål lutar VÄLDIGT mycket
  • Gräset är i ett alldeles för dåligt skick
    Gräset är torvigt och hamnar bollen i ett hål där det bara är ”betong” i botten så går det inte att slå – det är mindre svårt med järnen i ett sådant läge, men är hålet tillräckligt djupt går det inte slå med ett järn heller
  • Vagnarna består av två hjul och det är för jobbigt att släpa runt på en sådan i de här backarna
  • Två dagar har det blåst mer än vad som är kul
  • Greenerna är däremot fina

Eftersom syftet med den här resan var att spela golf är jag väl lite tveksam till om det varit värt pengarna, men naturen och solen gör ändå att jag känner mig rätt nöjd och jag är redo att åka hem i morgon. Fler golfresor till Fuerteventura lär det inte bli.

Nu ska jag läsa ut Isprinsessan av Camilla Läckberg och sedan ska jag packa så behöver jag inte göra det framåt kvällen. Vinden gör att det nästan går vågor i poolen så det känns inte som ett alternativ till aktivitet, men några problem att sysselsätta mig resten av eftermiddagen har jag inte.

Annonser

300 varianter av Aloe Vera

Den som är det minsta insatt i hälsobringade grejer har full koll på Aloe Vera, men vet du att det finns 300 olika sorter och att den som heter Aloe Barbadensis Miller är överlägsen alla andra eftersom den har den högsta densiteten av de viktigaste näringsämnena?

Aloe Barbadensis kommer ursprungligen från Kanarieöarna och Kap Verde-öarna och den är gammal. Cleopatra uppskattade värdet av växten när det kom till hennes hy, Christopher Columbus hade Aloe på båten som en av sina viktigaste mediciner och näringstillägg och Alexander den Store gick inte ut i strid utan Aloe.

Aloe Vera kan tas både invärtes och utvärtes. Fördelen med att dricka Aloe Vera är att man stärker sitt immunsystem, bygger upp antikroppar och växten fungerar även som en avgiftning där man försiktigt rensar tarmarna.

Utvärtes mjukar Aloe noggrant och fort upp skinnet. Återuppbyggnaden av huden påskyndas då Aloe stimulerar cellväxt, vilket i sin tur hjälper sår att läka fortare och det kan även hjälpa mot ärrbildning. Aloe är dessutom blodstillande och har antibiotiska effekter.

Hälsorådgivare och doktorer (fast just där är jag ju tveksam … doktorer tror mest på kemiska tillsatser …) rekommenderar Aloe vid solsveda och solallergi, hudirritationer, acne, torr och fjällande hud, herpes, pigmentförändringar, allmänt torr hy, mag- och tarmbesvär och stress.

Fuerteventuras Aloe lever som en ökenväxt och i en mycket tuff miljö. Därför har den sedan miljoner år varit tvungen att överleva på egen hand. Ett blad innehåller fler än 200 olika ämnen som t ex

  • 13 vitaminer
  • 16 enzymer
  • 21 aminosyror
  • salicylsyra (värkstillande)

Aloe Vera-fabriken jag besökte idag är den äldsta i Europa. Den grundades i november 1989 av tre bröder. 17.000 plantor planterades och sedan tog det åtta år innan de kunde börja skörda. Aloe Veran från Fuerteventura innehåller mer än 3.000 mg Acemannan per liter. Acemannan kallas även Aloeverose och är en av de viktigaste ämnena i Aloe Vera. Varje blad skördas för hand.

Aloe Veran klarar ett liv utan vatten i tre år.

På tal om vatten så finns det inget grundvatten här på ön. All bevattning, allt vatten i kranarna och på toaletterna är havsvatten som renats från salt. Guiden berättade idag att spanska staten givit tillstånd till oljeborrningar utanför de kanariska öarna, men att detta ogillas bland befolkningen. De är rädda för olyckor som gör de förlorar sitt vatten helt och hållet.

Marginellt mer att skriva hem om

Precis inkommen från dagens 18 hål + 100 bollar med drivern från driving rangen + 100 bollar på chippingområdet. Lite straffexercis …

Idag har trots allt varit bästa dagen på banan hittills – ändå blev det bara 25 poäng. FYRA strukna ut och tre strukna hem. Hujedamig. Men banan är inte snäll. Bollen rullar all världens väg och just där ligger det ofta just en väg (hinder i den här delen av världen) och från den går det inte att slå utan att förstöra klubborna så då blir det till att droppa bolleländet från spelbar plats och få pliktslag för det.

Banan kan väl ses som en intressant erfarenhet, men det här stället är inte något jag kommer att åka till fler gånger.

Under vintern har jag bara tränat med järnklubborna och det märks. De går bra, men drivern har jag inte varit nöjd med här så därför gick jag upp till driving rangen direkt efter 18:e hålet och slog två hinkar. Det känns som om jag gick därifrån med lite mer koll på läget.

Idag hann jag inte värma upp. Det gillar jag inte så jag ska se till att det blir tid till det på lördag när det är nästa speldag. Igår glömde jag att anteckna mig för spel idag och den tiden som var kvar var den kl 09.30. Klubbhuset öppnade först kl 9 eftersom det var party för de flesta igår – och Golfplaisir hade första teetime kl 09.30. Alla andra tider var bokade.

Jag gjorde förresten ett par på första och näst sista hålet och jag hade ett par parputtar till som dock inte gick min väg. Par och parputtar tar jag med mig när jag går och lägger mig ikväll som något positivt.

I morgon är det ötur och det ser jag fram emot. Hur tillverkningen av Aloe Vera går till är jag väldigt intresserad av. Getosttillverkning också för den delen.

Plus och minus på Playitas Resort

Vi tar det positiva först

  • Naturen
  • Ingen heltäckningsmatta på rummet
  • Stort rum
  • En hink med bollar på driving rangen kostar 1 Euro via Golfplaisir och 3 Euro via klubbhuset
  • En golfvagn kostar 18 Euro via Golfplaisir och 20 via klubbhuset

Negativa

  • Ingen tekokare på rummet
  • Driving rangens placering – det är alldeles för långt att gå dit
  • Golfbanan är väl krävande
  • Internetuppkoppling ingår inte och kostar 35 Euro för en vecka (med då kan du använda två datorer eller en platta och en dator)

Maten är varken positiv eller negativ. Den är ok. Spansk omelett till frukost gillar jag. Eftersom det är buffé finns det alltid något om passar alla, men maten smakar inte så värst mycket. Dock är det mer smak här i jämförelse med på hotellet i Valle del Este där jag bodde nyårsveckan förra året.

Jag är tveksam till om jag skulle välja att åka hit fler gånger. En vecka här med enkelrumstillägg och halvpension ligger på nästan 15.000 kronor och det finns fler ställen att besöka för de pengarna. Jag tillhör dem som vill berika mitt liv och det gör jag inte om jag åker hit dubbla gånger. Marocko är jag rätt sugen på när det gäller golf utomlands en annan gång. Belek i Turkiet pratar många om också som det ultimata golfresemålet.

Playitas Resort är ett utmärkt hotell för den som vill syssla med motion och träning, men jag måste erkänna att det är nästan störande med alla människor som hoppar omkring överallt. Det känns nästan lite hysteriskt.

Det får bli vilodag

Kroppen är trött idag. Det blåser mer och det känns svalare än igår. Jag hoppar därför över bangolf idag.

De 18 hålen suger musten ur mig och jag hittar på något annat idag. Tränar på rangen eller övar chippar. Eller en promenad ner mot Gran Tarajal. Eller inget alls.

I morgon och resten av veckan ska solen skina igen. Det svajar ordentligt i palmkronorna idag. I natt trodde jag ett tag att det regnade, men det var nog vinden som tilltog.

Öturen är bokad

Efter dagens golfrunda och lunch tog jag svängen om Apollos kontor och bokade en plats till fredagens rundtur som de kallar Fantastiska Fuerteventura. I beskrivningen står följande:

På denna upplevelserika dag får du en inblick i öns natur, historia och kultur.
Vi åker i den mittersta delen av Fuerteventura där vi bland annat passerar de lokala byarna Pajare och Betancuria.
Vi gör ett intressant stopp på en lokal Aloe Vera-fabrik där du får en spännande inblick i produktionen. Du får höra om Aloe Veras helande effekt för huden samt dess verkan på immunförsvaret.
Den lilla charmerande byn Ajuy på västkusten är stället där du får möjlighet att äta din lunch på en restaurang som bland annat erbjuder färska fiskspecialiteter.
På vägen hem besöker vi den vackra utkikspunkten Morro Velosa och deras fina museum. Vi stannar också till på Pepes getfarm där det finns möjlighet att smaka de lokala ostarna.
En bra upplevelse för dig som vill se flera av öns höjdpunkter på en dag.

Det känns som om ovanstående rundtur är värda sina 35 Euro.

Inte mycket att skriva hem om idag heller

Åh, det är en svår bana det här. Dock känns inte kroppen riktigt lika mör idag som igår. Idag spelade jag med en pappa och hans dotter från Ängelholm. Antalet poäng de gick in med vet jag inte, men med sina låga hcp fick de inte över sig många extra slag. Jag var ett sämre ut (första nio hålen) idag i jämförelse med igår och ett sämre hem (sista nio hålen) och ändå spelade jag från rött. Det är kämpigt!! Bollen kan studsa på vägar och flyga precis vart den känner för, den kan rulla väldigt långa sträckor för att sedan trilla ner i en eller annan ravin, den kan också hamna i snåriga buskar och här finns inte ett platt hål.

Idag hade jag mer koll på avståndet till green i alla fall. Inte för att det märktes på resultatet, men det känns tryggare på något vis när man vet antalet meter. Min avståndsklocka från Garmin uppdaterade jag i morse så att jag även fick in den är golfbanan i maskineriet.

I morgon är det tävling i regi av Golfplaisir, Apollo och Krone Rejser för dem som så önskar, men det är inget jag känner för så jag antar att vi som inte vill hålla på med sådant får plats när tävlingsfolket gått ut. Senast jag kollade listan var det tre personer anmälda till tävlingen – alla från gårdagens boll.

Nu är det vila en stund tror jag och efter det ska jag gå uppför det södra berget och kolla utsikten. Jag var där en sväng igår också, men då hade jag inte kameran med mig och jag vill gärna visa utsikten så det får bli en runda till.

Mörbultad efter 18 hål

Första golfrundan sedan början av september och jag är helt mörbultad. Playitas bana har hela åtta par 3-hål, men den som inbillar sig att det därmed skulle vara en lätt bana och att man utan andan i halsen kan trycka in två rundor på en och samma tag är helt ute och seglar. Oj, oj!

Kuperat, trixigt, raviner, vägar, vulkanstenar och mycket elände. Gräset är dessutom ordentligt kort så det är svårt att få tag i bollen. I morgon tror jag att jag ska köra mer järnklubbor. Hybriderna är roligast att slå med, men underlaget är inte riktigt lämpligt för dem.

Personerna jag spelade med gick alla från gul tee och då gjorde jag det också. För dig som är oinvigd i golfens mysterium är gul tee den utslagsplats som herrarna normalt spelar ifrån. Det innebär att jag gjorde det onödigt långt för mig även om banan är kortare än normalt. En golfbana för tjejer är normalt ca 5,6 km. Från rött är banan här 4.045 meter och gult har en bansträckning på 4,5 km.

Banan är inte slopad för tjejer från gult och rött har ingen slope för män så hur många slag jag egentligen hade vid dagens runda vet jag inte, men från rött skulle jag ha 24 slag och från gult hade herrarna 20 med mitt hcp. Jag gav mig därför 26 extraslag, bara för att dra till med något. Tolv poäng ut och elva hem. Inte mycket att skriva hem om, men jag känner mig ändå ganska nöjd eftersom det var några månader sedan jag spelade. Allt under 30 poäng är egentligen ”pissdåligt”, men eftersom det var första gången på den här banan också så får det duga utan att jag drömmer mardrömmar i natt.

Ett par fick jag minsann till. Till det ska läggas fyra strukna = inga poäng alls.

I morgon har jag för avsikt att boka mig in mig en halvtimma senare, dvs utgång kl 09.30. Det blev lite snärjigt med kl 9. Jag var uppe halv sju för att köra lite yoga och efter dusch och påklädning fick jag snabba mig till frukosten som öppnade halv åtta. Sedan skulle jag till klubbhuset och hämta klubborna och efter det var det promenad till driving rangen och en hink bollar. Tung packning tillbaka till klubbhuset för att få ut ”pinnen” till vagnen och hämta scorekortet och kl 9 stod vi på tee. Det är snärigt att ha semester!!

Nu finns det femtioelva aktiviteter till att välja bland, men jag orkar inte ens släpa mig till poolen. Hade annars en idé om att dra några längder i femtiometersbassängen, men jag struntar i det och kilar ner till klubbhuset och antecknar mig för morgondagens övningar och sedan kanske jag kör lite chippningsträning. När jag kommer hem till Sverige ska jag väga min golfbag för att ha lite koll på hur många kilon jag släpar runt. Vagn ute på banan visserligen, men den har bara två hjul och det är inte det samma som att hantera kärran på tre hjul jag har där hemma. Golf är INTE en latmanssport.

Kl 18.45 öppnar matsalen för middagen och då hänger jag på låset och efter den är det vila på rummet = genomgång av dagens bilder.

19 timmar i vaket tillstånd

Nu har klockan precis passerat 21 här och det innebär 22 hemma i Sverige. Eftersom jag var uppe kl 3 i morse har jag nu varit uppe i 19 timmar och det är absolut dags för mig att dra mig tillbaka. Jag tar plattan med mig i sängen och hoppas att jag kan se andra delen av Astrid innan jag sluter ögonen.

Middagen är avklarad sedan ett par timmar och det var ingen större operation. Lunchen tog evigheters evigheter på grund av slö personal, men buffémiddagen gick undan. Lite rörig var den dock. Eller ogenomtänkt. Det kändes inte riktigt som om det fanns en genomtänkt strategi för hur man skulle gå tillväga.

Matsalen är stor och buffén består av olika öar där man hämtar maten. En del lagas på plats – som fisk, korv och kött. Men sedan undrar jag hur man tänkt när man serverar fiskpaté och svartrötter tillsammans med russin, fikon och katrinplommon för att i andra änden av bordet servera fisksoppa. Russin, fikon och katrinplommon hör inte riktigt ihop med det. Ris, kanarisk potatis och pumpa har de inte placerat i anslutning till den övriga varma maten. Så det var ett väldigt flängande fram och tillbaka för att skaffa sig en överblick. När jag sedan valde att ta om av pumpan och ett par andra grejer var mitt bord taget när jag kom tillbaka så jag fick sätta mig vid ett annat bord. Jag frågade servitrisen om platsen ska märkas på något särskilt vis för att visa att man kommer tillbaka till sin stol, men det skulle man inte. När det är buffé och springande gäster kan det uppenbarligen bli en del omflyttningar mitt i måltiden …

Ja, ja – i morgon har jag nog vant mig. Natti-natti!
I morgon ska jag komma ihåg att ta med mig kameran ut på banan så att jag kan visa bilder därifrån också.