Plus och minus på Playitas Resort

Vi tar det positiva först

  • Naturen
  • Ingen heltäckningsmatta på rummet
  • Stort rum
  • En hink med bollar på driving rangen kostar 1 Euro via Golfplaisir och 3 Euro via klubbhuset
  • En golfvagn kostar 18 Euro via Golfplaisir och 20 via klubbhuset

Negativa

  • Ingen tekokare på rummet
  • Driving rangens placering – det är alldeles för långt att gå dit
  • Golfbanan är väl krävande
  • Internetuppkoppling ingår inte och kostar 35 Euro för en vecka (med då kan du använda två datorer eller en platta och en dator)

Maten är varken positiv eller negativ. Den är ok. Spansk omelett till frukost gillar jag. Eftersom det är buffé finns det alltid något om passar alla, men maten smakar inte så värst mycket. Dock är det mer smak här i jämförelse med på hotellet i Valle del Este där jag bodde nyårsveckan förra året.

Jag är tveksam till om jag skulle välja att åka hit fler gånger. En vecka här med enkelrumstillägg och halvpension ligger på nästan 15.000 kronor och det finns fler ställen att besöka för de pengarna. Jag tillhör dem som vill berika mitt liv och det gör jag inte om jag åker hit dubbla gånger. Marocko är jag rätt sugen på när det gäller golf utomlands en annan gång. Belek i Turkiet pratar många om också som det ultimata golfresemålet.

Playitas Resort är ett utmärkt hotell för den som vill syssla med motion och träning, men jag måste erkänna att det är nästan störande med alla människor som hoppar omkring överallt. Det känns nästan lite hysteriskt.

Annonser

Det får bli vilodag

Kroppen är trött idag. Det blåser mer och det känns svalare än igår. Jag hoppar därför över bangolf idag.

De 18 hålen suger musten ur mig och jag hittar på något annat idag. Tränar på rangen eller övar chippar. Eller en promenad ner mot Gran Tarajal. Eller inget alls.

I morgon och resten av veckan ska solen skina igen. Det svajar ordentligt i palmkronorna idag. I natt trodde jag ett tag att det regnade, men det var nog vinden som tilltog.

Öturen är bokad

Efter dagens golfrunda och lunch tog jag svängen om Apollos kontor och bokade en plats till fredagens rundtur som de kallar Fantastiska Fuerteventura. I beskrivningen står följande:

På denna upplevelserika dag får du en inblick i öns natur, historia och kultur.
Vi åker i den mittersta delen av Fuerteventura där vi bland annat passerar de lokala byarna Pajare och Betancuria.
Vi gör ett intressant stopp på en lokal Aloe Vera-fabrik där du får en spännande inblick i produktionen. Du får höra om Aloe Veras helande effekt för huden samt dess verkan på immunförsvaret.
Den lilla charmerande byn Ajuy på västkusten är stället där du får möjlighet att äta din lunch på en restaurang som bland annat erbjuder färska fiskspecialiteter.
På vägen hem besöker vi den vackra utkikspunkten Morro Velosa och deras fina museum. Vi stannar också till på Pepes getfarm där det finns möjlighet att smaka de lokala ostarna.
En bra upplevelse för dig som vill se flera av öns höjdpunkter på en dag.

Det känns som om ovanstående rundtur är värda sina 35 Euro.

Inte mycket att skriva hem om idag heller

Åh, det är en svår bana det här. Dock känns inte kroppen riktigt lika mör idag som igår. Idag spelade jag med en pappa och hans dotter från Ängelholm. Antalet poäng de gick in med vet jag inte, men med sina låga hcp fick de inte över sig många extra slag. Jag var ett sämre ut (första nio hålen) idag i jämförelse med igår och ett sämre hem (sista nio hålen) och ändå spelade jag från rött. Det är kämpigt!! Bollen kan studsa på vägar och flyga precis vart den känner för, den kan rulla väldigt långa sträckor för att sedan trilla ner i en eller annan ravin, den kan också hamna i snåriga buskar och här finns inte ett platt hål.

Idag hade jag mer koll på avståndet till green i alla fall. Inte för att det märktes på resultatet, men det känns tryggare på något vis när man vet antalet meter. Min avståndsklocka från Garmin uppdaterade jag i morse så att jag även fick in den är golfbanan i maskineriet.

I morgon är det tävling i regi av Golfplaisir, Apollo och Krone Rejser för dem som så önskar, men det är inget jag känner för så jag antar att vi som inte vill hålla på med sådant får plats när tävlingsfolket gått ut. Senast jag kollade listan var det tre personer anmälda till tävlingen – alla från gårdagens boll.

Nu är det vila en stund tror jag och efter det ska jag gå uppför det södra berget och kolla utsikten. Jag var där en sväng igår också, men då hade jag inte kameran med mig och jag vill gärna visa utsikten så det får bli en runda till.

Mörbultad efter 18 hål

Första golfrundan sedan början av september och jag är helt mörbultad. Playitas bana har hela åtta par 3-hål, men den som inbillar sig att det därmed skulle vara en lätt bana och att man utan andan i halsen kan trycka in två rundor på en och samma tag är helt ute och seglar. Oj, oj!

Kuperat, trixigt, raviner, vägar, vulkanstenar och mycket elände. Gräset är dessutom ordentligt kort så det är svårt att få tag i bollen. I morgon tror jag att jag ska köra mer järnklubbor. Hybriderna är roligast att slå med, men underlaget är inte riktigt lämpligt för dem.

Personerna jag spelade med gick alla från gul tee och då gjorde jag det också. För dig som är oinvigd i golfens mysterium är gul tee den utslagsplats som herrarna normalt spelar ifrån. Det innebär att jag gjorde det onödigt långt för mig även om banan är kortare än normalt. En golfbana för tjejer är normalt ca 5,6 km. Från rött är banan här 4.045 meter och gult har en bansträckning på 4,5 km.

Banan är inte slopad för tjejer från gult och rött har ingen slope för män så hur många slag jag egentligen hade vid dagens runda vet jag inte, men från rött skulle jag ha 24 slag och från gult hade herrarna 20 med mitt hcp. Jag gav mig därför 26 extraslag, bara för att dra till med något. Tolv poäng ut och elva hem. Inte mycket att skriva hem om, men jag känner mig ändå ganska nöjd eftersom det var några månader sedan jag spelade. Allt under 30 poäng är egentligen ”pissdåligt”, men eftersom det var första gången på den här banan också så får det duga utan att jag drömmer mardrömmar i natt.

Ett par fick jag minsann till. Till det ska läggas fyra strukna = inga poäng alls.

I morgon har jag för avsikt att boka mig in mig en halvtimma senare, dvs utgång kl 09.30. Det blev lite snärjigt med kl 9. Jag var uppe halv sju för att köra lite yoga och efter dusch och påklädning fick jag snabba mig till frukosten som öppnade halv åtta. Sedan skulle jag till klubbhuset och hämta klubborna och efter det var det promenad till driving rangen och en hink bollar. Tung packning tillbaka till klubbhuset för att få ut ”pinnen” till vagnen och hämta scorekortet och kl 9 stod vi på tee. Det är snärigt att ha semester!!

Nu finns det femtioelva aktiviteter till att välja bland, men jag orkar inte ens släpa mig till poolen. Hade annars en idé om att dra några längder i femtiometersbassängen, men jag struntar i det och kilar ner till klubbhuset och antecknar mig för morgondagens övningar och sedan kanske jag kör lite chippningsträning. När jag kommer hem till Sverige ska jag väga min golfbag för att ha lite koll på hur många kilon jag släpar runt. Vagn ute på banan visserligen, men den har bara två hjul och det är inte det samma som att hantera kärran på tre hjul jag har där hemma. Golf är INTE en latmanssport.

Kl 18.45 öppnar matsalen för middagen och då hänger jag på låset och efter den är det vila på rummet = genomgång av dagens bilder.

19 timmar i vaket tillstånd

Nu har klockan precis passerat 21 här och det innebär 22 hemma i Sverige. Eftersom jag var uppe kl 3 i morse har jag nu varit uppe i 19 timmar och det är absolut dags för mig att dra mig tillbaka. Jag tar plattan med mig i sängen och hoppas att jag kan se andra delen av Astrid innan jag sluter ögonen.

Middagen är avklarad sedan ett par timmar och det var ingen större operation. Lunchen tog evigheters evigheter på grund av slö personal, men buffémiddagen gick undan. Lite rörig var den dock. Eller ogenomtänkt. Det kändes inte riktigt som om det fanns en genomtänkt strategi för hur man skulle gå tillväga.

Matsalen är stor och buffén består av olika öar där man hämtar maten. En del lagas på plats – som fisk, korv och kött. Men sedan undrar jag hur man tänkt när man serverar fiskpaté och svartrötter tillsammans med russin, fikon och katrinplommon för att i andra änden av bordet servera fisksoppa. Russin, fikon och katrinplommon hör inte riktigt ihop med det. Ris, kanarisk potatis och pumpa har de inte placerat i anslutning till den övriga varma maten. Så det var ett väldigt flängande fram och tillbaka för att skaffa sig en överblick. När jag sedan valde att ta om av pumpan och ett par andra grejer var mitt bord taget när jag kom tillbaka så jag fick sätta mig vid ett annat bord. Jag frågade servitrisen om platsen ska märkas på något särskilt vis för att visa att man kommer tillbaka till sin stol, men det skulle man inte. När det är buffé och springande gäster kan det uppenbarligen bli en del omflyttningar mitt i måltiden …

Ja, ja – i morgon har jag nog vant mig. Natti-natti!
I morgon ska jag komma ihåg att ta med mig kameran ut på banan så att jag kan visa bilder därifrån också.

Teetime kl 9

I morgon har jag starttid kl 9 och då är jag fjärdeman i en boll som golfvärden Lars banade väg för. När jag anlände fick jag egen rundvandring på området av honom och när vi kom till golfanläggningen kom en treboll precis in och Lars föreslog att jag skulle spela med det paret och sonen i morgon. Ja tack, sa jag, jag vill gärna ha vägvisare eftersom det är första rundan här. De hade anlänt i tisdags förra veckan.

Området är stort och det är inget för den trötte. Jeeeez!! Jag bor i hotellavdelningen (det finns lägenheter också) och i sjätte huset av sju möjliga. Det innebär att jag bor näst överst på berget. Det går linbana upp till huset, men den är så slö att det går fortare att gå i krokarna och trapporna mellan husen. Bra lokalsinne är också på sin plats. Här finns många trappor upp och ner, till höger och vänster och jag befarade att jag skulle gå vilse direkt, men otroligt nog hittade jag hem till mig direkt. Fast vid andra rundan gick jag fel – då var jag på väg in på rummet i hus nummer fyra. Allt ser likadant ut och för en med icke inbyggd radar vore det svårt.

Golfens klubbhus ligger i nära anslutning till hotellets reception och där kan man låsa in sin golfbag över natten. Jag lämpade av min där i eftermiddags efter att ha varit på driving rangen och slagit tre spannar golfbollar = ca 150 bollar.

Driving rangen ligger dessvärre INTE in anslutning till klubbhuset och det är en gigantisk miss. Man får gå genom hela området och från mitt rum är det säkert en kilometer. Det kändes dock som minst två. Tydligen byggde man driving rangen med de första nio hålen och när man sedan byggde ut fanns inte mark till klubbhus. Playitas lägenhetsområde ligger i anslutning till driving rangen däremot och då blev det så här. Med det här systemet är det inte troligt att särskilt många värmer upp innan de går ut på banan. Den lite lätt late orkar definitivt inte ta sig till bollautomaten. Puttinggreen finns dock alldeles bredvid första utslagsplatsen och det gör även chippinggreen och bunkrar för den som vill träna det.

En pollett (en hink med ca 50 bollar) kostar en euro om man köper den genom Golfplaisir. Köper man polletten på klubben får man betala tre. Vagn måste jag hyra för hela veckan i morgon. Den kostar 18 ”pengar” via Golfplaisir och 20 i klubbhuset.

En del är annars gratis på området. Alla gruppövningar ingår – i morgon har man t ex yoga i soluppgången kl 8 – men vill man simma i 50-metersbassängen får man hosta upp ett par euro för att simma i 30 minuter. På området finns dock en annan pool och att besöka den är utan kostnad. Båda är uppvärmda. Yes!

50 nyanser av beige

Det var det jag tänkte när jag satt på transferbussen mellan flygplatsen och hotellet. Att säga att landskapet är vackert är att överdriva, men jag kan absolut säga att det är intressant. Allt ser beige ut, men Fuerteventura är en vulkanö och något annat är förmodligen inte att vänta. Marken består av vulkansten och buskar och träd får man leta efter. Ett naket landskap kan man kalla det.

Fuerteventura är den näst största ön i ögruppen Kanarieöarna. 100 km lång och 34 km bred. Antalet invånare uppgår till 100.000 och de flesta lever av turismen, men det exporteras även tomater, getost och Aloe Vera.

Några bilder från bussturen har jag inte, men jag hoppas kunna fixa några senare i veckan. På fredag planerar jag en ötur i regi av Apollo. Jag reser med Golfplaisir, men det företaget och Apollo ingår i samma koncern och man delar flighter och bussar. Jag var enda resenären med Golfplaisir på det chartrade SAS-planet idag. Det är så länge sedan jag reste med charter nu att jag glömt hur det är. Tjofaderittan är charterresenärens kännetecken, men alla barn höll sig i skinnet och då blev jag glad. Jag som nästan får spader, när jag ser att det är en hög barnfamiljer som checkar in samtidigt som jag …